Socialförvaltningen borde gå igenom tidigare journaler

Jag instämmer med vad debattören Margareta Ternstedt i NU nr 36 anser om att det är liberalt att ställa krav på barn och ungdomar. Vi måste givetvis sätta gränser för barn/ungdomar som utför kriminella handlingar.

Däremot instämmer jag inte med debattörerna som anser att "Kravretoriken är kontraproduktiv" som kan läsas i NU nr 38.

De påpekar att Folkpartiet genom historien tagit den enskilda individens parti. Genom att ge individen ett personligt ansvar ska alla få möjlighet att förverkliga sina liv.
Min fundering är om dessa debattörer "glömmer bort" att det oftast finns fler individer involverade när ett brott sker. Hänsyn måste tas till ALLA individer.
Liberalismens grunder måste vila på ett brett och holistiskt synsätt.

Om "Kalle" skadar "Olle" vid ett överfall gäller det att se båda dessa individer. För att förebygga att inte fler individer blir överfallna måste förövaren straffas på ett eller annat sätt.

Naturligtvis finns ofta tragiska anledningar till att "Kalle" begår ett överfall. Men det är ändå inte acceptabelt att begå brott. Givetvis ska den unge som hamnat snett få hjälp. Tyvärr är det inte alltid så att den unge vill ta emot hjälp. Det i sin tur leder till att han/hon kan begå nya brott. Detta skadar även andra individer.

Som nämndeman i Länsrätten har jag träffat på flera ungdomar som har hamnat snett. Dessvärre har myndigheterna inte lyckats nå dessa ungdomar i tid. Varför?

Min uppfattning är att socialtjänsten inte har lyckats. Det beror mer på att deras arbete/hjälp till förövare enligt lag är under frivillig basis. Efter som "Kalle" inte är intresserad av hjälp från socialtjänsten avsäger han sig sin medverkan. "Kalle" har inte förstått allvaret i sin handling.
Några år senare efter att "Kalle" har medverkat till fler överfall blir han tvångsplacerad i ett HVB-hem. Detta är tragiskt. Om "Kalle" fått hjälp i tid hade han förmodligen sluppit att bli tvångsomhändertagen.

För att kunna ge de unga ett personligt ansvar måste de först få möjlighet att förstå att deras handling är oacceptabel. De måste reflektera över konsekvenserna av sitt handlande. Därefter är det dags för en andra chans.

Hur ska vi kunna hjälpa framtida förövare?  
Vad är det som gör att vissa barn/ungdomar hamnar rätt tack vara hjälp från socialtjänsten?           
Hur skiljer sig den hjälpen åt om man jämför med den hjälp som inte lyckades för de som slutligen hamnar snett?

Ett sätt att förbättra omhändertagandet av barn/unga kan vara att socialtjänsten går igenom tidigare skrivna journaler för att undersöka vad som hände med ungdomarna.
Möjligen kan man upptäcka ett mönster för sådant som inte bidrar till förbättring. Avveckla då de behandlingsmetoder som inte fungerar!

Madelaine Pavlidis
Nämndeman i Länsrätten
Landstingspolitiker i Östergötland

Publicerad i tidningen "NU Det liberala nyhetsmagasinet" september 2009