Samvetsklausul

I Sverige har vi en lag som ger kvinnor rätt till abort. Aborter är en självklar del av yrket som barnmorska. Om man som barnmorska inte vill utföra den uppgiften av olika anledningar så ska man inte vara barnmorska. 

Kvinnor som är patienter har rätt att mötas med respekt för sina val. Barnmorskor ska ha ett professionellt förhållningssätt och de ska följa de regler och lagar som styr yrket och som demokratiskt har beslutats i landet. Utgångspunkten är att svenska kvinnor har rätt till fri abort enligt lagen, etiska skrifter från Statens medicinsk-etiska råd om fostrets moraliska ställning och barnmorskornas etiska kod. Barnmorskor har ett samhällsansvar. De får inte lägga in egna värderingar i bemötandet mot kvinnor.

En barnmorska har anmält sjukhus till DO, hon har inte fått jobb som barnmorska eftersom hon enbart vill arbeta på förlossning eller bb. Landstinget hänvisar till Hälso- och sjukvårdslagen och Socialstyrelsens kompetensbeskrivning för legitimerad barnmorska och kvinnors rättigheter enligt lagen. Kvinnor ska kunna  känna sig trygga i att den personal som de möter är beredda att utföra de uppgifter som krävs. 

All personal har rätt till sin åsikt och religion. Frågan är varför barnmorskan valde ett yrke om hon inte kan tänka sig utföra de uppgifter som ingår i barnmorskerollen?

Vårdförbundet är helt emot att samvetsklausulen ska införas i Sverige. Jag instämmer helt i den bedömningen. Patienter ska kunna veta att de blir lika bemötta utifrån lagstiftningen. Det ska inte bero på vilken tro personalen har. I Sverige är vi för fri abort. Om det inte finns säker abort så görs abort ändå med risk för kvinnans liv. 

Slutligen, jag tvingar inte människor till uppgifter som strider mot deras samvete. Jag råder den som inte vill medverka i en abort att välja en annan specialitet.

Volontärer gör vården mänskligare

10:30 | 14-03-11

  

Utbildade volontärer kan bidra med sådant som vårdpersonalen inte hinner med, skriver Madelaine Pavlidis (FP).

 

Volontärer med tidigare erfarenhet från vården kan bidra med medmänsklig närhet.

Danderyds sjukhus startade ett pilotprojekt med volontärer i deras verksamhet. Kravet var att man hade erfarenhet från arbete inom vården. Innan de började arbeta fick de utbildning av Röda korset och av Danderyds sjukhus. Projektet har visat att volontärerna bidrar till bättre vård genom att patienterna blir lugnare.

Vårdförbundets förbundsordförande Sineva Ribeiro har funderingar över Danderyds exemplariska initiativ och hon varnar för att volontärer kan komma täcka upp för personalbrist. Det är inte upphovet till insatsen, det är heller ingen fara som ligger och lurar. Under mina 34 år som legitimerad sjuksköterska inom sjukvården har det aldrig funnits tillräckligt med tid att sitta ner och trösta en längre stund oavsett vilken färg det har varit på det politiska styret.

Vi måste vara realistiska, se det från patienternas sida. Vad behöver de, vad kan vården i dag inte fullt ut bidra med? Volontärer är ett komplement till de anhöriga och vänner som kanske inte finns eller har möjlighet att besöka patienterna. De ska inte ta över någons arbetsuppgift. Det är viktigt inte minst ur ett säkerhetsperspektiv. Den vårdande uppgiften kommer fortsatt göras av ordinarie personal.

Vi måste höja blicken, se vad som gagnar patienterna. Volontärer kan prata med dem om livet, läsa högt ur en bok eller tidning och bara sitta lugnt hos patienterna, som en anhörig.

Vi folkpartister ser gärna att vi i vårt landsting kan utveckla detta. Det är ett sätt att skapa en bra och läkande vårdmiljö för våra patienter.

Tänk dig själv, om du var helt ensam, skulle inte du vilja ha lite sällskap och medmänsklighet då?

 

Madelaine Pavlidis (FP) Landstingspolitiker Leg sjuksköterska
http://www.corren.se/asikter/debatt/volontarer-gor-varden-manskligare-6799807-artikel.aspx
 

Jag anmälde mannen som misshandlade min väninna, mot hennes vilja.

Jag anmälde mannen som misshandlade min väninna, mot hennes vilja. Jag insåg att det var det bästa jag kunde göra.

Några dagar efter misshandeln skrev jag ner på ett papper, de skador hon hade fått.
Jag tänkte att jag skrev en journalanteckning (jag arbetar som sjuksköterska). Jag började från huvudet och "gick neråt" avslutade med fötterna. Blåmärken, skador från krossat glas, sår, rivmärken mm. Jag lärde mig sedan texten utantill.

Efter flera månader var det dags för rättegång. På väg in till rättegången försökte mannen ta kontakt med min väninna. Men jag hindrade honom.
Under rättegångens förhandling fick jag vänta utanför rättegångssalen. Det var läskigt. Till slut blev det min tur. Under vittnesförhöret darrade jag, grät lite, stockade mig. (Det var flera år innan jag blev nämndeman. Jag visste inte något om hur en rättegång gick till). Men jag var trovärdig och mannen blev dömd för misshandel.

Jag gjorde något och jag gjorde skillnad. Det kan vi alla göra för våra medsystrar som behöver hjälp. Jag gjorde det bästa för min väninna. Hon blev så småningom fri från denna man.