Jag anmälde mannen som misshandlade min väninna, mot hennes vilja.

Jag anmälde mannen som misshandlade min väninna, mot hennes vilja. Jag insåg att det var det bästa jag kunde göra.

Några dagar efter misshandeln skrev jag ner på ett papper, de skador hon hade fått.
Jag tänkte att jag skrev en journalanteckning (jag arbetar som sjuksköterska). Jag började från huvudet och "gick neråt" avslutade med fötterna. Blåmärken, skador från krossat glas, sår, rivmärken mm. Jag lärde mig sedan texten utantill.

Efter flera månader var det dags för rättegång. På väg in till rättegången försökte mannen ta kontakt med min väninna. Men jag hindrade honom.
Under rättegångens förhandling fick jag vänta utanför rättegångssalen. Det var läskigt. Till slut blev det min tur. Under vittnesförhöret darrade jag, grät lite, stockade mig. (Det var flera år innan jag blev nämndeman. Jag visste inte något om hur en rättegång gick till). Men jag var trovärdig och mannen blev dömd för misshandel.

Jag gjorde något och jag gjorde skillnad. Det kan vi alla göra för våra medsystrar som behöver hjälp. Jag gjorde det bästa för min väninna. Hon blev så småningom fri från denna man.