Häromdagen deltog jag som landstingspolitiker i en debatt angående
landstingets arbete med HIV/STI-prevention och vården av transpersoner. Denna vecka pågår ju Regnbågsveckan i Linköping.
Vad är det som framför allt behöver förändras? Jo, BEMÖTANDET!!!
Lite historisk tillbakablick. Tänk dig tillbaka till år 1979. Då fanns det en diagnos angående homosexualitet. Det var mental rubbning. Riksdagsledamoten Barbro Westerholm, Folkpartist, var då generaldirektör för Socialstyrelsen. Barbro var helt klar över vad som behövde göras och var villig att hjälpa till. Barbro mötte motstånd inom Socialstyrelsen men kunde dra det hela i hamn ganska snart och den 19 oktober 1979 förändrades Socialstyrelsens diagnosregister. Nu var det inte längre en sjukdomsdiagnos att vara homosexuell i Sverige. Detta skedde för 35 år sedan. Folkpartiet har lång tradition av arbetet för hbtq-personers mänskliga rättigheter.
För att fånga upp könssjukdomar tidigt behövs fler möjligheter för snabbtester för exempelvis hiv. Det behövs på flera olika platser inom landstinget i Östergötland.
Det är viktigt att tidigt få veta om man har hiv. Det ger möjlighet till bättre vård och behandling. Det bidrar även till minskad smittspridning. Det är också viktigt att det finns erfaren personal på plats för samtal och stöd. Miljön där dessa snabbtester utförs måste kännas trygg.
När det gäller test för både klamydia och gonorre kan man beställa test via webben.
När det gäller HBT-diplomeringen så har Östergötland börjat med utbildning. Meningen är att utbildning ska erbjudas flera kliniker inom landstinget. Konceptet ska utvecklas ytterligare där den första delen av utbildningen ska göras via nätet och därefter en gemensam genomgång med diskussioner och reflektioner. Givetvis kommer detta också att följas upp. I HBT-diplomeringen ingår även bemötandet av transpersoner. HBT-diplomeringen syftar till att vi på ett ännu bättre sätt kan bemöta personer inom hbt-gruppen.
Utbildningen innehåller teori, diskussion och praktiska övningar. Ett vanligt problem är att man i samhällsfunktioner utgår från att alla lever som heterosexuella och ställer frågor utifrån det. Det kan göra att patienten inte känner sig sedd som den är och att samtalet handlar om fel saker.
Vi är alla unika individer och det gäller ända till livets slut. Äldre hbt-personer möter fortfarande fördomar och diskriminering. De är också barn av en generation i vilken många inte vågat komma ut. Nyckeln till gott bemötande och trygghet för hbt-personer inom äldreomsorgen är personalens hbt-kompetens. Intolerans föds ur okunskap. Därför behövs mer kunskap.
En av anledningarna till transpersoners psykiska ohälsa är att föreställningar om kön sitter så djupt i den egna personligheten. En transsexuell person växer upp med känslan av att vara i fel kropp och att bli sedd för någon annan än han eller hon egentligen är.
Jag tror att det stora problemet, när det gäller omhändertagandet av transpersoner, ligger i dels innan de kommer till ett utrednings team samt efter att de är färdigopererade, dvs inte finns i vårdkedjan. Det är när de får en urinvägsinfektion och går till vårdcentralen där ingen vet vad transsexualism är och som därför inte vågar ta hand om patienten som det verkligen kan uppstå problem.
KUNSKAP och bättre BEMÖTANDE är nyckeln till ett bättre omhändertagande när det gäller människor inom HBT-gruppen.
Madelaine Pavlidis, FP
Landstingspolitiker
Leg. sjuksköterska
Vad är det som framför allt behöver förändras? Jo, BEMÖTANDET!!!
Lite historisk tillbakablick. Tänk dig tillbaka till år 1979. Då fanns det en diagnos angående homosexualitet. Det var mental rubbning. Riksdagsledamoten Barbro Westerholm, Folkpartist, var då generaldirektör för Socialstyrelsen. Barbro var helt klar över vad som behövde göras och var villig att hjälpa till. Barbro mötte motstånd inom Socialstyrelsen men kunde dra det hela i hamn ganska snart och den 19 oktober 1979 förändrades Socialstyrelsens diagnosregister. Nu var det inte längre en sjukdomsdiagnos att vara homosexuell i Sverige. Detta skedde för 35 år sedan. Folkpartiet har lång tradition av arbetet för hbtq-personers mänskliga rättigheter.
För att fånga upp könssjukdomar tidigt behövs fler möjligheter för snabbtester för exempelvis hiv. Det behövs på flera olika platser inom landstinget i Östergötland.
Det är viktigt att tidigt få veta om man har hiv. Det ger möjlighet till bättre vård och behandling. Det bidrar även till minskad smittspridning. Det är också viktigt att det finns erfaren personal på plats för samtal och stöd. Miljön där dessa snabbtester utförs måste kännas trygg.
När det gäller test för både klamydia och gonorre kan man beställa test via webben.
När det gäller HBT-diplomeringen så har Östergötland börjat med utbildning. Meningen är att utbildning ska erbjudas flera kliniker inom landstinget. Konceptet ska utvecklas ytterligare där den första delen av utbildningen ska göras via nätet och därefter en gemensam genomgång med diskussioner och reflektioner. Givetvis kommer detta också att följas upp. I HBT-diplomeringen ingår även bemötandet av transpersoner. HBT-diplomeringen syftar till att vi på ett ännu bättre sätt kan bemöta personer inom hbt-gruppen.
Utbildningen innehåller teori, diskussion och praktiska övningar. Ett vanligt problem är att man i samhällsfunktioner utgår från att alla lever som heterosexuella och ställer frågor utifrån det. Det kan göra att patienten inte känner sig sedd som den är och att samtalet handlar om fel saker.
Vi är alla unika individer och det gäller ända till livets slut. Äldre hbt-personer möter fortfarande fördomar och diskriminering. De är också barn av en generation i vilken många inte vågat komma ut. Nyckeln till gott bemötande och trygghet för hbt-personer inom äldreomsorgen är personalens hbt-kompetens. Intolerans föds ur okunskap. Därför behövs mer kunskap.
En av anledningarna till transpersoners psykiska ohälsa är att föreställningar om kön sitter så djupt i den egna personligheten. En transsexuell person växer upp med känslan av att vara i fel kropp och att bli sedd för någon annan än han eller hon egentligen är.
Jag tror att det stora problemet, när det gäller omhändertagandet av transpersoner, ligger i dels innan de kommer till ett utrednings team samt efter att de är färdigopererade, dvs inte finns i vårdkedjan. Det är när de får en urinvägsinfektion och går till vårdcentralen där ingen vet vad transsexualism är och som därför inte vågar ta hand om patienten som det verkligen kan uppstå problem.
KUNSKAP och bättre BEMÖTANDE är nyckeln till ett bättre omhändertagande när det gäller människor inom HBT-gruppen.
Madelaine Pavlidis, FP
Landstingspolitiker
Leg. sjuksköterska
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar